Det vanligaste rådet om utemöbler på vintern är också det kortaste: täck över dem. Rådet är inte fel, men det hoppar över något som många upptäcker först när duken lyfts av på våren. Undersidan av överdraget är blöt, sitsen på soffan har mörka fläckar och dynan som fick ligga kvar luktar källare. Ändå har inte en droppe regn kommit igenom. Tyget har gjort precis det det lovade, hållit vattnet ute, och det är just därför problemet uppstod.
Det låter bakvänt, men ett tätt överdrag kan ge en möbel en fuktigare vinter än om den hade stått oskyddad. Regn som faller på en naken bänk rinner av och torkar upp nästa blåsiga dag. Fukt som hamnar under en plastduk har ingenstans att ta vägen.
Daggpunkten under duken
Luft innehåller alltid vattenånga, och hur mycket den kan bära beror på temperaturen. När luften svalnar stiger den relativa luftfuktigheten tills den når daggpunkten, och då fälls vattnet ut som kondens på närmaste kalla yta [1]. Under ett överdrag är den kalla ytan oftast tyget självt. En klar natt strålar duken ut värme mot himlen och blir kallare än luften runt omkring, ibland kallare än möbeln den täcker. Insidan blir imma, imman blir droppar och dropparna faller ner på sitsen.
Svensk höst och vår är nästan gjorda för det här. Dagarna är milda nog för att luften under duken ska värmas och ta upp fukt från marken, trädäcket och själva möbeln, och nätterna är kalla nog för att den ska fällas ut igen. Samma vatten vandrar upp och ner under samma tyg vecka efter vecka. Det är ingen läcka, det är ett slutet kretslopp. Det är samma fysik som Boverket beskriver för fukt i byggnader, där varm och fuktig luft möter en kall yta [2], bara i mindre skala och utan isolering.
Till det kommer det som kommer underifrån. En möbelgrupp på gräsmatta står i praktiken på en fuktkälla, och ett överdrag som når ända ner till marken fångar markfukten lika effektivt som det stänger ute regnet. Trall och plattor är bättre men inte torra, och ett glapp på några centimeter under kanten kan betyda mer än vilket tyg som sitter ovanför.
Tät duk, fuktig sits
Tillverkare av överdrag svarar på det problemet med andningsbara material, och det finns en verklig skillnad mellan en PVC-duk som inte släpper igenom någon ånga alls och en belagd polyesterväv som släpper igenom en del. Men andningsförmågan i tyget räcker sällan ensam. Den ånga som hinner passera genom väven en kall natt är liten jämfört med det som hinner kondensera på insidan. Det som gör störst skillnad i praktiken är ventilation: öppningar i tyget, ett glapp vid nederkanten och en form som inte trycker duken mot möbeln.
Allt det här gäller en möbel som står fritt under öppen himmel. Under ett skärmtak eller tätt intill en husvägg strålar duken inte ut lika mycket värme om natten, och då är det inte självklart att kondensen blir lika stor eller att ventilerna gör samma nytta. Där säger fysiken mer om riktningen än om storleken, och den som har sin möbelgrupp under tak får nog pröva sig fram.
Möbelns material ändrar också kalkylen. Pulverlackerad aluminium tål att stå ute nästan hur som helst, och för en ren aluminiumram skyddar överdraget mest mot löv, fågelspillning och pollen. Men skruvar, beslag och ståldetaljer är just de delar som rostar när de står i kondens månad efter månad, och på många möbler är det de som bestämmer hur länge helheten håller. Teak är ett annat fall. Oljat trä som hålls fuktigt under en duk länge kan få svarta fläckar och påväxt som inte fanns där i oktober, medan samma möbel som står fritt blir grå men i regel friskare.
Konstrotting och textilene hamnar någonstans mittemellan. Själva flätningen bryr sig inte mycket om vatten, men stommen under kan vara stål och sitsen samlar gärna smuts som håller kvar fukt. Dynorna är däremot ett entydigt fall. De ska inte ligga kvar under ett överdrag över vintern, oavsett vad det står på förpackningen.
Inne är inte detsamma som torrt
Med så många förbehåll kring duken kan det verka enklast att bära in allt. Men ett ouppvärmt förråd eller garage har samma temperatursvängningar som trädgården, bara med mindre luftomsättning, och en möbel som ställs in blöt kan må sämre där än under en välventilerad duk ute. Det avgörande är att det som ställs in är torrt och står med lite luft omkring sig, inte inklämt mot en kall betongvägg.
Inget av detta är ett argument mot överdrag, och det är inte heller så det brukar låta från dem som säljer utemöbler. Skötselråden från en återförsäljare som bramobler.se lägger ofta lika stor vikt vid hur möbeln tas om hand som vid vad den är gjord av, och vintermånaderna under duk eller i förråd är en stor del av den omsorgen. Poängen är snarare att välja ett överdrag som passar möbelns storlek, så att det varken spänns eller släpar, och att se det som något som behöver tillsyn under vintern snarare än något man lägger på i oktober och glömmer.
Tillsynen är inte märkvärdig. En torr dag i februari med lite vind räcker för att vika upp duken, låta möbeln lufta några timmar och skaka av snö som tynger ner mitten. Den som ser imma eller droppar på insidan vet att ventilationen inte räcker och kan höja mittpunkten eller lyfta nederkanten. Den som inte ser något har antingen en lösning som fungerar eller ett tyg som är för tjockt för att avslöja vad som händer därunder. Vilket det är visar sig ofta först i april, när dynorna redan har fått sin vinter bakom sig.
Noter
- SMHI, kunskapsbanken om luftfuktighet och daggpunkt, smhi.se.
- Boverket, om fukt och fuktsäkerhet i byggnader, boverket.se.